Genom att ta över rollen av Frankenstein har Igor Kazakov elektrifierat det senaste numret av Cap&Design. Men utgången är ungefär lika tragisk som den historia Mary Shelley en gång målade upp.
Tidningen, som är något av ett organ för reklambranschen i Sverige, har låtit 4 olika designers/byråer göra om tidningen helt efter eget huvud och det första kom ut härom dagen.
Jag erkänner direkt – jag kunde inte förmå mig till att läsa artiklarna. En snabb genombläddring, och jag blev sjösjuk. Hela numret är ett utmärkt exempel på att visa ramar, och traditionella designknep är BRA att hålla sig till – som till exempel att tydligt markera var en artikel börjar och slutar.
Annars är det verkligen jätteroligt att se något annorlunda dimpa ner och ser fram emot vad de andra ska hitta på.
Tydligen så är jag inte ensam om att inte älska designen. På Bold.se har kommentarerna ramlat in (tillsammans med lite foton av numret), och de är väl inte direkt förlåtande. Likaså i Dagens Media har man kommenterat läsbarheten. Det är inte överdrivet mycket, som om numret är officiellt hatat eller så – men det snackas desto mer i korridorer, och många glada skratt har hörts.
Att ha en artikel i detta nummer lär inte borga för att den blir särskilt mycket läst. Däremot kommer säkert många att plocka upp tidningen, just för att den blir omtalad i ett mer eller mindre kontroversiellt sammanhang – och ur marknadsföringssynvinkel är det bra.
Personligen har jag ansett Cap&Design varit tråkig och fyrkantig ganska länge – så det är (trots noll läsbarhet denna gång) lite kul att det händer något. Vad mig anbelangar så kommer man aldrig i närheten av Wired – vilken nog är en av de absolut främsta föregångarna till spjutspetsdesign i tidningsvärlden. Wired har en kultur av att aldrig fastna i formen, en tidning som ständigt förändrar sig.
I jämförelse är fyra nummer med experimentell design alldeles för lite för en tidning som man nog får förmoda har Wired som förebild. Varför kan inte varje nummer ha en ny design? Det skulle vara förnyande på riktigt, och skulle göra tidningen bra mycket intressant för branschen den vänder sig till, än den är nu.
Låt Cap&Design vara Sveriges formgivares budkavel, vettja – inget skulle öka intresset för tidningen mer än det.
Sveriges byråer skulle nog slåss om att göra det gratis, till och med.
* * *
Missa inte filmen om marknadsförare på deep|ed, förresten!
* * *
Andra bloggar om: design, tidningsdesign, marknadsföring, reklam, frankenstein, igor kazakov, cap&design, formgivning, reklambranschen, wired
